Om K och M i KMCH

Kailash

kailash from westKailash – Kang Rinpoche på tibetanska - är ett berg i västra Tibet. Det anses vara den jordiska motsvarigheten till det mytiska berget Meru – världens centrum - i den österländska mytologin. Berget betraktas som heligt av fyra olika religioner; Buddhister, Hinduer, Jainister och Bönpos. Den senareär den religion som var förhärskande i Tibet innan Buddhismen började introduceras i mitten av 600-talet och blev helt dominerande under 11- och
1200-talen.

I bergets närområde har fyra stora floder sina källområden; Brahmaputra, Indus, Sutlej och Karnali River. Den senare rinner genom Humla och är en biflod till Ganges. Ganges källområde ligger en bit sydväst om Kailash.

Vid fullmåne i maj högtidlighålls Buddhas födelse, upplysning och död. Då kommer det en strid ström av pilgrimer till Kailash från hela Tibet. Då är det fullt av folk klädda i sina finaste kläder vid en plats - Tarboche - söder om berget. Där reses en stång full med färgglada böneflaggor och alla går i solvarv runt stången, som sedan står kvar hela året. En Buddhist går alltid i solvarv runt heliga platser eller passerar dem på vänster sida. Det är "medfött" hos både barn och djur. Däremot går alla Bönpos motsols.

Det är en stor folkfest. Sedan går många av dem ett eller flera varv runt berget. Det förbättrar ens karma. Det är ca fem mil runt berget. Det högsta passet är 5700m. Bergets topp är 6700m. Enligt sägnen kommer den som gått runt Kailash 108 gånger till Nirvana.

Det tar cirka 10 till 14 dagar att vandra från Humlas huvudort Semikot till Kailash. Om man åker bil från tibetanska gränsen så vinner man några dagar.

Manasarovar  

thumb manasarovarManasarovar ligger 30 km söder om Kailash. Kalash och Manasarovar hör ihop.  De nämns oftast samtidigt och betraktas som "father and mother of the earth". Sjön ligger 4 600 meter över havet.

Jag citerar ett stycke ur Lama Anagarika Govindas bok "De vita molnens väg": "Berget står så helt isolerat i centrum av Transhimalaya att det är möjligt att gå runt det på två eller tre dagar; och dess form så regelbunden som om det vore kupolen på en väldig tempelbyggnad, som höjer sig över kringliggande smärre byggnader. Och liksom varje indiskt tempel har sin heliga damm, så finns det två heliga sjöar vid foten av Kailash, Manasarovar och Raksastal, av vilka den förstnämnda har solens form och symboliserar ljusets krafter medan den senare är formad som en månskära och därför representerar naturens dolda krafter, vilka framstår som mörkrets demoniska krafter så länge deras sanna natur inte är känd eller kunnat kanaliseras. Dessa tankegångar kommer till uttryck också i de båda sjöarnas namn: manas betyder "ande" eller "medvetande", säte för varseblivningsförmågan, ljusets krafter och förmågan till upplysthet; rakas eller raksas betyder "demon", och Raksastal betyder helt enkelt "Demonernas sjö" ".

Enligt hinduisk tradition är Manasarovar skapad av guden Brahmas "mind" ("ande", "medvetande") så att pilgrimerna till Kailash skulle ha någonstans att tvätta sig innan de började vandringen runt berget. För en hindu är ett rituellt bad i Manasarovar en viktig handling. 1948 spreds en del av Mahatma Gandhi´s aska över sjön. Detta kan om något indikera sjöns betydelse även för "dagens" hinduer.

Sol- och månsymbolerna för Manasarovar och Raksastal ser man i Tibet ofta bl.a. på målningar s.k. tankas och ovanför dörrar mm. Manasarovar kallas på tibetanska Tso Mapham, "Buddhas obetvingliga krafters sjö" medan
Raksastal kallas Langag Tso, "De mörka gudomarnas sjö". Många buddhister kombinerar en vandring runt Kailash med en vandring även runt Manasarovar.

Runt Manasarovar ligger åtta kloster och runt Raksastal ligger inget. I Manasarovars nordvästra hörn ligger klostret Chiu (Chiu Gompa).I detta kloster tillbringade en av de viktigaste introduktörerna av buddhismen i Tibet, indiern Padmasambhava eller Guru Rinpoche, sina sista dagar i slutet av 700-talet. Han brukar nämnas som "the second Buddha", viket visar hans betydelse. Det finns många legender om Padmasambhava och Manasarovar.

Padmasambhava räknas som den viktigaste inspirationskällan till den riktning – Nyingmapa - av den tibetanska buddhismen som Bothias i Humla tillhör.